Att vara jourhem – Janne och Kerstin berättar

En man och en kvinna sitter i soffa

I 26 år har Janne och Kerstin Wahlström öppnat dörren till sitt hem för barn som behöver en trygg plats att landa på.

Ramar och kramar – i 26 år har Janne och Kerstin öppnat sitt hem för barn

I 26 år har Janne och Kerstin Wahlström öppnat dörren till sitt hem för barn som behöver en trygg plats att landa på. Genom åren har över 50 barn fått komma till familjen – ibland bara för några dagar, ibland under flera månader. För Janne och Kerstin har det handlat om något så enkelt, och samtidigt så stort, som att finnas där.

– Vi tycker egentligen inte att vi gör så mycket. Vi ger kärlek, vi ger mat, vi bryr oss. Vi erbjuder ramar och många kramar, säger Janne.

Janne och Kerstin har tre biologiska barn. Men sedan de tog emot sitt första familjehemsbarn för 26 år sedan har familjen bestått av betydligt fler barn än så. Kort efter den första placeringen kom även ett andra familjehemsbarn.

– De har vuxit upp i vår familj och vi har alltid sett dem som våra barn, säger Kerstin.

Ville hjälpa fler barn

Kerstin, som arbetar som barnsjuksköterska, har alltid haft ett stort engagemang för barn och genom sitt arbete mött många som inte haft det bra. När familjen redan hade fem barn hemma började Kerstin tänka att de kanske kunde hjälpa ännu fler. Så småningom blev de jourhem.

Som jourhem tar de emot barn med kort varsel när de av olika anledningar inte kan bo kvar hemma. Barnet får en trygg plats att vara på medan socialtjänsten arbetar för att hitta en mer långsiktig lösning – eller tills barnet kan flytta hem igen. Genom åren har mer än 50 barn fått komma till deras hem.

– Barnen som kommer kan vara allt från spädbarn upp till 18 år, och det kan handla om allt från några dagar till flera månader. Barnen behöver någonstans att landa och få känna sig trygga, säger Kerstin.

Janne arbetar som pastor och hans arbetsgivare har genom åren varit positiv till familjens engagemang för utsatta barn. Det har gjort det möjligt att pussla med arbetet och vara hemma mycket när ett nytt barn har kommit till familjen.

Det vardagliga betyder mest

För Janne och Kerstin har det aldrig handlat om att göra något märkvärdigt. Tvärtom tror de att det är det vanliga familjelivet som gör störst skillnad. Saker som kan kännas självklara för många kan vara helt nya för ett barn som inte haft det tryggt hemma.

– Det vi erbjuder, och som vi upplever att de flesta behöver, är ett vanligt Svenssonhem. Vissa barn har aldrig upplevt fredagsmys eller ens fått frågan vad de tycker om att äta eller göra. Oftast är allt de behöver kärlek, att någon bryr sig om dem, säger Janne.

Det kan förstås vara en omställning för hela familjen när ett nytt barn plötsligt flyttar in. Men Janne och Kerstin har lärt sig att det viktigaste är att ta sig tid, prata, hålla om och ge mycket beröm och bekräftelse.

– Alla barn är unika och vi måste försöka förstå varje barns historia. Vissa kommer från hem utan några ramar alls. Andra från hem med alldeles för mycket ramar. Det handlar mycket om att sätta sig in i varje barn för att förstå vad just det här barnet behöver för att växa och må bra, säger Janne.

Även parets egna barn har varit en viktig del av resan. De har alltid fått frågan inför en ny placering och har alltid varit positiva. Flera av dem kan själva tänka sig att en dag bli familjehem eller jourhem.

– De har lärt sig mycket och fått perspektiv. De har förstått att alla barn inte har samma förutsättningar i livet. De har blivit väldigt omhändertagande och medmänskliga, förklarar Janne.

Barn för livet

Alla placeringar har inte varit enkla. Men när Janne och Kerstin blickar tillbaka är det framför allt solskenshistorierna de minns.

– Det bästa är alla barn vi har fått se växa, där vi verkligen har kunnat göra skillnad. Vi har så många fantastiska minnen, och flera av barnen har vi fortfarande kontakt med. Vi brukar säga att vi har barn för livet, säger Kerstin.

Just nu är Janne och Kerstin jourhem åt två tvillingpojkar. I vår fyller de 18 år och ska flytta hemifrån. Därefter känner Janne och Kerstin att deras uppdrag som jourhem är på väg att ta slut.

– Man ska aldrig säga aldrig, men efter alla dessa år känner vi att vi vill vara barnfria ett tag. Vi har till exempel barnbarn som vi vill kunna fokusera på, berättar Kerstin.

Efter 26 år finns det ändå ingen tvekan om att de skulle ha valt samma väg igen.

– Hade vi levt om våra liv igen hade vi levt det på precis samma sätt.

Bra stöd av socialtjänsten

De vill också lyfta fram stödet från socialtjänsten och betona att man inte är ensam i sitt uppdrag.

– Vi har alltid fått ett jättebra stöd från socialtjänsten. De är alltid väldigt tillgängliga, stöttande och kompetenta, säger Kerstin.

Även om Janne och Kerstin nu planerar att lämna jourhemsuppdraget bakom sig hoppas de att fler ska våga öppna sitt hem.

– Det viktiga är att man har ett hjärta för barn. Att man vill vara med och göra skillnad och finnas där för ett barn som verkligen behöver det, avslutar Janne.