Rugbyfest i Oscarsgymnasiet – känslor, kamp och glädje när Vallhalla och Krösa möttes
Klockan 15.00 på lördagen var det äntligen dags igen – den efterlängtade rugbymatchen mellan Vallhalla och Krösa. Matcherna spelades i Oscarsgymnasiets A-hall inför en engagerad publik, där både tjej- och killag gjorde upp i varsin match.
Publiken, bestående av bland annat klasskamrater, föräldrar och tidigare spelare bjöd på starkt stöd från läktarplats där fullsatta läktare fick bevittna lagen ta hem varsin seger. Vallhallas tjejer stod för en imponerande insats och vann sin match med 11–2. Krösas killar bjöd på dramatik och tog hem segern med 7–6 efter en oerhört spännande förlängning.
En av dem som följt utvecklingen nära är fritidsledaren och tränaren Hugo Åberg, som varit tränare för Krösas killar under fyra år. För honom handlar rugbyn om så mycket mer än träning och match.
– Jag ser varje vecka hur mycket det betyder för ungdomarna. För många är det till och med höjdpunkten på dagen att få komma och träna. Det är en plats där man kan vara sig själv, utmana sig, ha kul och känna att man hör hemma, berättar han.
Hugo menar att just det faktum att alla börjar från samma nivå – ruta ett – gör rugbyn extra inkluderande.
– Jag tror många dras till rugbyn för att du tränar tillsammans med kompisar på något du aldrig testat. Det skapar en gemenskap där alla utvecklas tillsammans.
För Hugo är det finaste med tränarrollen att få följa spelarnas resa, inte bara på planen utan också som personer.
– Det kan vara en blyg spelare som börjar ta för sig i gruppen, eller när lagkamrater naturligt stöttar varandra i både med och motgång. I rugbyn skapas relationer som håller väldigt många år framåt. Då vet man att vi gör något viktigt för ungdomarna och då är all tid man lägger ner värt det.
På läktaren bidrog publiken till en stämning som gör matchen än mer minnesvärd.
– Deras engagemang betyder extremt mycket för spelarna. Även om det kan vara nervöst att kliva ut inför fullsatta läktare, så skapar det en känsla av stolthet och tillhörighet som sitter i långt efter slutsignalen. Många säger efteråt att det är det häftigaste de någonsin gjort, säger Hugo.
