Uvö

För saltviksborna, som för all annan kustbefolkning utgjorde vattenvägarna långt fram i tiden det självklara samfärdssättet. Med landhöjningen blev det alltmer besvärligt att via denna kortare väg ta sig till marknadsplats och kyrka. Därför grävdes och stensattes den lilla kanel som syns mot väster, där denna lilla vik slutar.

Ursprungligen ett mäktigt forntida gravröse vilket kom att plundras och bli till utkiksplats. Namnet Lots Jakobs grotta kommer från berättelsen om den hjältemodiga Lotsen Jakob som satte en fientlig rysk flottenhet på grund här utanför i ofredens år 1719.

Med fastspända skot kom om aftonen den 15 juli år 1906 en liten öka med åtta saltviksbor ombord runt Uvudden. En kastby från viken välte båten och tre vuxna och fyra barn blev kvar i djupet. De kom seglande från Oskarshamn där de bevistat en jubileumsutställning av stadens fyllda 50 år.

Då stenbrytningen kommit igång på Blå jungfrun år 1904 togs stenblocken med mindre båtar in hit. Här kunde utlastning ske på större fartyg då sådana möjligheter inte fanns på Blå jungfrun. Brytningen på ön upphörde år 1925 för att året efter bli nationalpark.

Efter sin långa tid, mer än 100 år i fraktfart mest vid östersjöns hamnar och som Sveriges då äldsta aktiva lastfartyg fick Anna låta sitt lastrum bli samlingslokal för missionsföreningens ungdomar. År 1962 lade sig Anna här till sin sista vila.

Anna av Saltvik var en Skonert som byggdes av danskt ekvirke 1854 i Marstal i Danmark av Bröderna Minde. År 1889 blev Bröderna Minde svenskt, då var Anna galeasriggad och i ett mycket gott skick. Hon lastade 130 ton och var under 1948 Handelsflottans äldsta skonert.

Hon köptes av ett partrederi i Timmernabben år 1889 för 4500 kronor och fick då namnet Anna. Hennes försa svenska befälhavare hette Gustaf Nilsson och kom från Timmernabben. 1900 gjordes hon om till skonert och seglade sedan många år med i stort sett samma delägare i partrederiet. År 1916 avled huvudredaren Fredrik N. Ohlsson och Albert E. Ohlssonen, en av delägarna, tog över som huvudredare. 1922 tyckte partrederiets delägare att tiden var inne för att avveckla sitt rederi och Anna såldes för 13 000 kronor till ett partrederi i Hagaberg, Loftahammar. Anna var då sedan några år tillbaka försedd med en motor med 40 hästkrafter.

Anna blev Anna av Saltvik 1930 då hon såldes till ett partrederi med sex delägare i Saltvik för 8500 kronor. Ernst Rosendahl, en av delägarna, blev ensamägare på henne år 1936 och 1950 utrustades Anna av Saltvik med en motor med 60 hästkrafter. När Anna var 100 år gammal, år 1954, var hon fortfarande i fart och gjorde flera resor upp till Stockholm. Väl i Stockholm utgjorde hon ett vackert inslag i hamnbilden.

När Smålands Sjöförsäkringsförening hade sitt årsmöte 1960 så angavs skådespelaren Mai Zetterling som spekulant på Anna av Saltvik, enligt notisen Anna av Saltvik i Svensk Sjöfarts Tidning från 1960. Där skrivs det att veteranen Anna av Saltvik förekommer bland de haverier som har reparerats under förra året. Anna ska enligt notisen säljas utan reparation och borde vara intressant för museum, inte minst för hennes ålderdomliga och unika förskepp.

Men Anna blir inte såld till något museum och inte verkar skådespelaren ha fullföljt köpet, då Anna av Saltvik någon gång under 1960-talet lämnas över till Döderhults Missionsförenings Ungdomsavdelning. Där används hon som sommarhem och till att bedriva ungdomsavdelningens verksamhet på under sommarmånaderna. Hon lades upp vid insidan av ön Uvö. Där ligger fortfarande Anna av Saltvik kvar men idag som skeppsvrak.